Bakgrundsarkitekerna

De var del av en byggnadskultur som stod för ett hållbart och professionellt hantverk. De sökte aldrig uppmärksamhet med sin arkitektur, och de behöll sina son-namn: Eriksson, Olsson och Swensson. Det har tidigare inte skrivits något om dem, men de är väl värda den uppmärksamhet de får här.

De var bakgrundsarkitekter, inte framträdande figurer, men deras hus finns överallt i staden om man ser efter.

I ett ”sidan om”-projekt sedan 2017, speglar författarna tre arkitekter under främst mellankrigstiden, alla med son-namn utan vars bidrag Göteborg ”hade varit en mindre sammanhängande stad.” De ritade kanske inte de mest uppmärksammade byggnaderna, men deras verk har på sikt blivit en del av platsens själ. Som ex. Park Avenue, GP-huset, biografen Kaparen, Valhallabadet och (Kungsladugårdsskolan med) Plaskis i Majorna. Listan är lång och spänner i tid från 1920-talet till 70-talet. 
Bildmaterialet är utmärkt och väl fördelat. Boken innehåller dessutom en förteckning över dessa bakgrundsarkitekter som bidrog till 1900-talets Göteborg – och deras verk. Vi bjuds på en genuin arkitekturvandring, särskilt om man fascineras av stadens byggnader och framväxt. En blivande klassiker.

Juryns motivering till utmärkelsen ”Årets Göteborgsbok 2025”

---

Claes Caldenby är arkitekt och professor emeritus i arkitekturens teori och historia på Chalmers. Han är också sedan länge en i redaktionen för tidskriften Arkitektur och har hela sitt yrkesliv ägnat sig åt byggnadsvård och folkbildning.

---

Göran Hellborg är praktiserande arkitekt i Skåne. Hans intresse för Nils Olsson härstammar från att hans föräldrar köpte ett Nils Olsson-hus där.

---

Ewamarie Herklint är en erfaren bebyggelseantikvarie med lång verksamhet i Göteborg. Hennes intresse för Nils Einar Eriksson kom ur en kulturhistorisk stadsbildsanalys för Kortedala.