”Vi styrs av våra instinkter och blir djuriska på något sätt. Männen ska rädda våra liv och vi andra är där för att stötta dem. Ett hopplöst liv för kvinnorna. Det finns inget stort i livet.”
Första upplagan 2020.
Foto: Maja Kristin Nylander.
Rikt illustrerad.
112 sid. Häftad.
Utgivningsdatum: 2020-12-18
ISBN: 978-91-88383-78-5
”Vi styrs av våra instinkter och blir djuriska på något sätt. Männen ska rädda våra liv och vi andra är där för att stötta dem. Ett hopplöst liv för kvinnorna. Det finns inget stort i livet.”
Våren 1992 var Ismeta Džafić från Karadaglije femton år och skulle gå ut åttonde klass. Men skolavslutningen ställdes in. Kriget var på väg. Allt avstannade: drömmar, ambitioner, framtidsplaner, allt.
Sex kvinnor berättar rakt och okonstlat om hur de överlevde under kriget i Bosnien och Hercegovina 1992–1995, om flykten till Sverige, om livet både före och efter kriget. Männen finns här också, men det är kvinnorna som talar nu. En gång hade de trygga och bra liv i det forna Jugoslavien. Nationalism var för dem en främmande ideologi som inte ingick i deras tankevärld.
”Ett krig är inte något som händer och går över, det präglar ett helt liv.” Fuada Krestić från Sanski Most var tre år när familjen flydde ut i skogen och höll sig gömd.
Det som inte skulle få hända igen efter andra världskriget tilläts ske, denna gång medan omvärlden såg på. Trots att media dagligen rapporterade, att FN fanns på plats, att världen visste, dödades kvinnor – våldtogs och utsattes för sexuella övergrepp, förlorade nära familjemedlemmar, tvångsförflyttades och bevittnade ofattbara mängder lidande.