Predikan

”Författaren till Predikan söker avgränsa sin position åt två håll. Å ena sidan, mot språkfokuseringen hos en barthiansk Guds-Ord-teologi, och å andra sidan, mot det erfarenhetsfokus som präglar liberalteologi och pietism. Om vi drar fram linjerna in i vår tid så handlar det om att fasthålla ”mötet” i konfrontation med såväl ett postliberalt kulturlingvistiskt paradigm, som tenderar att göra erfarenheten till ett rent epifenomen till språket, som det slags erfarenhetsparadigm som endast ser språket som ett expressivt uttryck för subjektet, och således reducerar kristendomen till fromma erfarenheter och mystik. 

För att tydliggöra vad en tredje position, som tar sin utgångspunkt i ”mötet”, skulle kunna innebära använder författaren närmast muntra uttryck, som att ”predikanten måste arbeta utomhus” för att orden ska slå ned i vanliga människors liv och åstadkomma en händelse. För att detta ska ske krävs tolkningskompetens, vilket gör fenomenet kristendom till något ständigt föränderligt, dynamiskt och tidsbestämt – utan att för den skull vara godtyckligt. 

Eftersom det evangelium som ska predikas inte står skrivet i texten – men inte heller låter sig artikuleras utan texten. Ordet och människorna kan visserligen tolkas på olika sätt, men inte hur som helst.”

ur Bengt Kristensson Ugglas förord

---

Gustaf Wingren (1910–2000) var professor i systematisk teologi vid Lunds universitet under mer än ett kvarts sekel. I dag framstår han som en av de verkligt betydande teologerna i det svenska 1900-talet, med ett brett genomslag såväl folkligt som akademiskt.

Under senare år har hans tänkande rönt ett förnyat intresse. Ingen svensk teolog har med sådan skärpa försvarat den kristna trons mänskliga ansikte mot antiliberala strömningar i samtidens teologi, kyrko- och samhällsliv.