De hängivna

Berg är nog inte är till för att flyttas, men däremot är de lämpliga att bestiga: däruppifrån är ju utsikten om inte oändlig så i alla fall ganska häpnadsväckande. En annan värld är möjlig, och det första ledet i att förverkliga den insikten är att åtminstone vistas ett tag bland människor som inte givit upp, som fortfar att se möjligheter, som tänker, inte det otänkbara, utan det möjliga. Som Arendts motto löd, ”denken ohne Geländer”: att våga tänka utan ledstänger.

År 2020 gjorde Hermele en uppmärksammad debut som dramatiker med en pjäs om Hannah Arendt, publicerad i boken Den banala ondskan har Ni åter missförstått. Året därpå följde en pjäs om Golda Meir i boken Jag hatar sladder. Därefter utkom han med Fruktar inget, ångrar inget om Ethel Rosenberg. Samtliga volymer innehöll även längre essäer.

Nu utkommer dessa texter tillsammans med ett nyskrivet förord i samlingsvolymen De hängivna.

---

Kenneth Hermele (1948–2025) var nationalekonom, humanekolog och författare.

På Korpen hade vi förmånen att samarbeta med Kenneth om tre böcker, som egentligen blev fyra när samlingsvolymen ”De hängivna” kom ut häromåret. I dessa böcker debuterade Kenneth som dramatiker med pjäser om Hannah Arendt, Golda Meir och Ethel Rosenberg.

Han höll som bäst på med en bok om Martin Buber när han rycktes ifrån oss.

Kenneth medverkade även i andra Korpenböcker, bland annat med en dikt (också en debut) i volymen ”Dikter – en antologi för Ukraina”.